Thomas Wihlman, kulturjournalist

Nulla dies sine linea...

Idag är det en för mig lite speciell dag, min far Sven skulle ha fyllt 100 år. Han föddes alltså den 20 april 1920 på Mauritzberg i Östra Husby, Östergötland och gick bort 21 juli 2006 i Uppsala.


sven porträtt

Auktoritär var han nog inte, men min uppfostran var ganska konservativ (även min finländska socialliberala mor var när det gäller uppfostran tämligen konservativ). Men Sven engagerade sig ändå, trots många arbetstimmar, i mig (även i den trotsiga tonåring jag var).
Mot slutet blev han också mindre konservativ, säkerligen påverkad av åren som chef för en stor skyddad verkstad där han var både påhittig och drivande men också starkt engagerad i medarbetarna med sina olika fysiska och psykiska problem (där alkohol och droger också var tydliga komponenter).

sven ti

Hans engagemang för äldreomsorgen blev stort när min mor fick Alzheimer, han fixade mycket praktiskt på avdelningen Kronparken i Uppsala där min mor var. Han blev också engagerad i alzheimerforskningen och föreläste ur anhörigperspektivet för både psykologstudenter och läkarstuderande i Uppsala. Fin omvårdnad fick kan också själv, de sista dagarna på den palliativa avdelningen på Kronparken.
Jag var med honom in i det sista, och fick minnas honom som en person som brydde sig, förmådde tänka om och tänka nytt (bortsett från kärnkraften då :-)).