Thomas Wihlman, kulturjournalist

Nulla dies sine linea...

Idag är det 75 år sedan den tyska ockupationen av Danmark upphörde. Den är en händelse värd att minnas och att fira.
Dagen för också tanken till min släkt i Danmark. Min mors faster Elvy träffade sin stora kärlek, sjökaptenen Marius Rosenhøj, i sin hemstad Gamlakarleby i Finland, under tiden för första världskriget. Först 1918 kunde de gifta sig, när Elvy kunde ta sig till New York, där Marius då var bosatt.

bröllopsfoto marius elvy

De skapade åt sig ett gemensamt hem i Nykøbing F i Danmark (F=Falster) och fick tre barn. Det första barnet dog som liten, därefter föddes sonen Bjørn och dottern Ebba.
Min mor Gurli bodde en tid i Danmark, efter min morfar Ernfrids död, och hon utbildade sig också i Malmö till barnsköterska. En varm vänskap uppstod under denna tid mellan Gurli och släkten i Danmark, en vänskap som levde vidare under alla år.
Elvy var en företagsam person som redan som mycket ung startade eget företag i Gamlakarleby. Företagsamhet visade hon också under den tyska ockupationen när hon ledde insamlingar till det krigsutsatta Finland. Sonen Bjørn deltog i motståndsrörelsen.
Under ockupationen fick Elvy och barnen vara ensamma hemma. Marius var ute till havs. År 1942 torpederades det fartyg han var befäl över, m/s Stjerneborg, men Marius och hela besättningen klarade sig. Under kriget var enda kontakten mellan Marius och familjen de få brev han kunde skicka och få fram.

95768260_3296814576995839_2705712650678960128_n

Boken som du ser här är utgiven i Köpenhamn 1942, mitt under brinnande ockupation. Kommer snart hjem innehåller ett kapitel som bara handlar om familjen Rosenhöj, men boken handlar också om andra familjer som tvingas levda skilda åt till följd av den tyska ockupationen. Hjem kom alltså Marius först 1945, alltså flera år efter att boken skrevs.

kommer snart hjem linck

Som barn fick jag ganska ofta följa med till Nykøbing F och hälsa på släkten. Minns det som mycket trevligt och att fabror Marius tog med mig på zoo, men också trevliga pratstunder, lek, kalas, fotbollsmatcher (Sverige vann), allt på någon skandinavisk blandning, danska, svenska, finlandssvenska. Så jag minns med kärlek Marius, Elvy, Bjørn och Ebba – som alla är borta nu.

Här finns det mer fakta om torpedattacken mot Stjerneborg:
http://www.wertheimer.info/…/p…/1/c/bc83b6ad62529b2e8c1.html